Ixblitztix och Krokasmedens H'Echo

Fem timmar blev det i skogen idag. Plus en halvtimmes homeadition av "veterinärerna". Den suddiga bilden ovan föreställer Tix smaskandes (och då menar jag verkligen smaskandes) på ett gigantiskt märgben som belöning för att hon är så fantastiskt snäll och hanterbar.

Men för att börja i rätt ända av dagen....Mötte upp Tina och de två andra spårsugna ekipagen i Högsta och vi parkerade i det närliggande naturreservatet. Vi lägger spår åt varandra och vi startade med att lägga ut Tix spår på endast 100m. Eftersom Tix har haft lite svårt med spåmotivationen, eller snarare att inte lägga energi på allting annat som händer samtidigt som hon spårar, så fick hon kampa med spårläggaren och sedan se hur hon drog bitstocken längs marken en bit ut i spåret. Hennes spår ligger inte så länge utan retningen ska va färsk i minnet. Vi prövade detta sist och jag har lagt ett spår likadant , och idag syntes det definitivt resultat. Nu ska jag köra intensivt på detta vis ett tag så att får lära sig spåra. Pga att jag utbildat henne i sök först (och ev pga av ras) så går hon gärna med näsan högt. Det har dock blivit bättre och noggrannare och jag börjar läsa av henne lättare nu Det är mycket som jag behöver lära mig om spår och Tina är en jättebra instruktör. Fick följa med och gå ett spår med hennes schäfer Lycka som är uppfl högre. Hon var dock lite ringrostig nu pga att hon fått vaplar nyligen. Var härligt att se hennes spårlust och leklust, en jättetrevlig schäfer!
 Andra spåret idag blev ett mörkerspår för vid halvfyra är det nästan bara snön som lyser upp ute. När vi gick tillbaks bar Tix på bitstocken som låg i slutet. I bitstocken var ett koppel fäst som kampsnöre. När vi kom ner till bilen upptäcker jag att haken i ändan av kopplet har lyckats klämma fast i Tix tass mitt emellan trampdynorna-stackars liten! Inte för att hon brydde sig nämnvärt men inte kan jag ha en piercad hund =). Vi for hem till Tina och i skenet av lamporna i köket kunde vi med grannens handstyrka och diverse  tänger lirka isär haken (som ju visade sig vara av den mest tåliga sorten). Lilltjejen tyckte inte alls det va nåt kul längre men tålmodig som hon är lät hon oss fippla på utan större protester. Därav slämmandet och märgbensfläckandet som just nu pågår i sängen bakom mig.

Denna händelserika dag avslutar jag nu med att glo på TV och äta glass. Johan är på återträff med sin högstadieklass och lär väl dyka upp i ett ostadigt tillstånd någon gång inatt. Själv spenderar man ju inte mycket tid på krogen nuförtiden. Har ju inte direkt tid att vara trött på söndag morgon...då ska det ju tränas hund! Och ärligt talat så är det sååå skönt att spendera lördagkvällen med att slappa runt i mysbyxor och gosa med hunden....

Kramis // Emma