Ixblitztix och Krokasmedens H'Echo

Idag är en tung dag då vi i förmiddags fick lämna Tix på djursjukhuset och åka därifrån i ovisshet. Det började igår med att hon hade diarré under hela dagen och under eftermiddagen upptäckte vi blödningar i munnen och under huden (som blåmärken) på flera ställen där huden är tunn. På kvällen kräktes hon en del blod och hade även blod i avföringen. Typiskt nu att vi var i Jönköping och här inte finns något nattöppet djursjukhus men jag pratade med Ulltuna som tipsade om Linköping. Ringde dit  och deras första tanke var att hon fått i sig råttgift, men de tyckte jag kunde vänta över natten eftersom Tix var så pigg och inte hade svårt med andning, men att jag skulle hålla noga koll hela natten. Var så orolig och vaknade varje timme för att väcka Tix och kolla läget. Vi var även ute på natten och tömde tarmen som bara sprutade svart vätska.
Vid sju i morse var vi uppe och Tix var fortfarande pigg men med symtomen kvar. Kl åtta öppnade djursjukhuset och vi bestämde att jag skulle åka in akut och vänta där på att veterinären skulle få tid att ta emot oss. Vid ca kl tio tog de in oss och en vet kollade Tix och pratade om allt som det kunde vara. Någonting som förmodligen gör att blodet inte koagulerar och ger blödningar. Hon trodde inte att hon hade mycket inre blödningar eftersom hon var så pigg men hon skulle förmodligen röntgas. Hon sa direkt att Tix måste stanna där och att en mängd prover skulle tas. Vi kunde inte komma på någonstans där Tix kunde fått i sig gift men man vet ju aldrig vad man missar. Hon sa saker om att hon ville förbereda oss om att det kan vara allvarligt men jag kan inte tro att en så pigg och glad liten tjej kan vara så sjuk. Vet pratade om någon sjukdom som gör att kroppen angriper sina egna celler eller ngt liknande-var så mycket info och jag kunde knappt förstå att jag skulle lämna henne. Vi skulle ju bara in, få någon medicin och sen åka igen... Var så himla tungt att gå därifrån. Att inte kunna förklara att vi kommer tillbaka imorgon och att hon behöver vård och måste vara där. Hon kände ju såklart av hur ledsen jag blev så det blev ännu värre när vi skulle gå och hon försökte följa med. De ska ringa ikväll och säga hur det går med proverna och så skulle hon få k-vitamin och kortison som förhoppningsvis gör nytta.

Är så tomt att inte ha lillgrisen runt omkring sig hela tiden...och att inte veta vad som är fel. Oroar mig så mycket, vill att de ringer och sägar att allt blir bra.