Ixblitztix och Krokasmedens H'Echo

Fasen vad kul det är att spåra när det går bra. Det enda tråkiga är att det är så mycket väntan för att sen bara få en väldigt kort tid som man får gå där följandes hunden i linan och känna lyckokänslor för att hon faktiskt spårar, och ganska bra också. Nu lägger jag ju ganska korta spår till Tix en sålänge men när de blir längre sen så känns det kanske som att det blir lite mer arbete gjort. Hon fick ett icke förarspår på 300m med en apport och bitstocken som slut. En del mjuka svängar och någon som var lite skarpare. Hon dammsuger ju inte spårkärnan direkt men följer spåret tydligt ändå och var verkligen taggad på att spåra= högt tempo, men jag försökte hålla ner det något. Hon var jättetydlig vid apporten och plockade och lämnade den jättefint även om jag tyckte hon vindade in den precis metern före. bara vid ett tillfälle släppte hon spåret och ställde sig och sniffade högt i luften åt ett annat håll men jag väntade inte henne och då gick hon tillbaks i spåret där hon slutade och tog upp det igen. Hon är egentligen ganska tydlig i spåret så jag måste nog bara börja lite på att jag kan läsa henne och våga följa efter. Nu gick Christian, som lagt ut spåret, med så jag kunde fråga om vi var på rätt väg.
Som sagt, kul var det och nu ska det fortsätta på detta vis, hoppas jag. Idag ska vi till Knivsta bk och träna för Sandra Jansson och ev så hinner jag lägga ngt spår däromkring också.