Ixblitztix och Krokasmedens H'Echo

Sommar, semester, sommarlov och dåligt med uppdateringar. Var i Jönköping förra veckan och slappade mest plus bad och promenader längs Vättern som är mycket uppskattat av Tix. Veckan före körde vi vårt första sökpass sedan skadan. Blev tre skick i ej kuperad skogsterräng med figge på varje. Gissa om Tix var lycklig. Hög fart och fina markeringar. Men det märks att kondisen inte är på topp för hon var ganska flåsig efter sin korta ansträgning. Det var ganska varmt men det berodde inte bara på det vill jag påstå. Allting såg hur som helst bra ut efter träningen och jag märkte ingen påverkan på det "onda" benet, skönt. Tycker all träning med cykel och simning m m har gått mkt bra och hasen känns bra när vi stretchar. I tisdags kom dock bakslaget då Tix plötsligt var ordentligt halt och knappt ville gå på vänster bak. Hon var med Johan under dagen då jag sommarjobbar nu och hade busat runt som vanligt ute utan något speciellt som hänt. Tror det var någon form av överansträgning kanske tillsammans med simningen och korta cykelturen kvällen före. Hon är inte halt nu men fortfarande lite stel så det får bli lugnt resten av veckan och försiktig stretch. Ikväll ska vi dock pomenera i sjökanten= budgetvattentrask.
Igår åkte vi till BroHåbo och "vår" skyddsgrupp för att, i brist på egen träning, titta på de andra och prata lite hund och träning. Saknar skyddsträningen massor så det blir liaf en lite hjälp mot träningsabstinensen. Hoppas kunna köra ett litet sökpass nästa vecka om benet verkar ok. Annars kör vi på med mycket lydnad och alldeles för lite spår -aja baja till mig som verkligen borde passa på att spåra mycket nu. Ska bli ändring på det NU.

I förrgår föddes valpar hos Kennel Mallekraft..9 valpar(5hanar)...40 intressenter...???

I natt hände ngt bra. Vår katt Zeke har varit försvunnen (enligt oss, kanske inte enligt honom) i en vecka och eftersom han inte brukar vara borta trodde vi allt mer att något hänt honom. Skulle göra efterlysningslappar idag men det behövdes aldrig för i natt kl ett så vaknade jag av ljamanden och dunsar när Zeke kom in genom vårt plastbeklädda fönster i vardagsrummet(öppet pga av fönstermålning). Han var mkt hungrig men såg inte tunn ut så han kanske har stulit mat någonstans plus att han ju är en grym liten jägare. Han hade lite sår och massa fästingar men verkar annars må bra och vi blev såå glada allihop att återse honom. En så tuff och go katt skulle vi aldrig få igen. Imorgon bär det av till veterinären för kastration och märkning så hoppas vi att han håller sig hemma sen. Skulle gjorts för längesen men tiden bara flyger förbi som alltid.