Ixblitztix och Krokasmedens H'Echo

Nu är det på tiden att det skrivs lite i den här bloggen igen. Nog för att det känns bra att påminnas om certet men det har ju hänt saker sedan dess. För Tixs del har det blivit en del sök. Ett ganska kort pass veckan efter tävlingen då hon gick ganska hårt på tävlingsbanan. Idag har vi varit iväg i Rimbo på sökkurs hos Roslagens hundskola. Jag, Jenny, Elin och Agneta tränade tillsammans för instruktören Marie. Vi hann med att köra alla fyra hundar både före och efter lunch.  Vi ligger ju på lite olika nivåer, två elithundar och två ganska gröna hundar, vilket var kul då vi alla var med och lyssnade på instruktörens funderingar/problemlösningar för varje hund. Jag tror alla var mycket nöjda och jag fick med mig många nyttiga tankar om fortsatt träning. Både saker som behöver ändras på och saker som funkar bra. Bland annat så måste jag bli lika bra på att belöna som jag är på att korrigera...stackars Tixan.... Första passet strulade det en del vilket ju var bra när någon faktiskt kan hjälpa till med hur jag ska tänka. Andra passet som innebar tomskick och stigarbete flöt på fint så jag hade en bra känsla på vägen hem. Dessutom var vädret toppen, våren kanske faktiskt är här nu. Echos nöje för dagen var att valla de två rutorna.

I måndags fick Tix pröva lite inomhussök i några gamla vårdlokaler som hundförarna har tillgång till att träna i. Var jättekul att få möjlighet att få vara med och se hur de tränar och prata tjänstehundsarbete. Tix var såklart inte helt klockren men ändå duktig efter sin erfarenhet. Echo passade på att undersöka lite nya miljöer med hala golv och mörka källarrum, inga problem.

 I veckan har jag äntligen kunnat påbörja spårandet med Echo. Det börjar bli barmark på sina ställen nu och det är vad jag väntat på. Första spåret blev inte bra då annat pockade på uppmärksamhet, det blåste och var nästan mörkt. Gör om gör rätt, tänkte jag och prövade nästa dag. Han fick ett spår på kanske fem meter på grus med blodpudding i. Började med en ruta att fästa i. Inga problem utan Echo fastnade med näsan i backen och spårade sig fram och tillbaka lite och hittade sina goda högar. Dag två i spårkarriären blev det 15 meter på gräsmatta med godishögar med några meters mellanrum. Han tappade vid något tillfälle då ett löv fladdrade förbi annars jobbade han jättefint. När sista högen är färdigmumsad så vill han bara spåra vidare. Dag tre la jag två 15 meters spår på en gräsmatta nere i samhället. Tyvärr sprang det några hundar i det ena medans jag var i affären och spåren skulle ligga. Jag gick ändå över det spåret på väg till nästa som låg bortanför. Trots att nästan allt godis var borta så spårade han engagerat med bara någon fundering där hundarna sprungit förbi. Det orörda spåret gick mycket bra och precis som innan så vill han bara spåra vidare när han är klar. Idag blev det inget spår tyvärr men imorgon tänkte jag pröva att länga lite och kanske göra någon lätt böj. Är ett rent lyckorus att se hur han fäster i backen och bara vill mer när jag är van att spåra med Tix som helst spårar med näsan en halvmeter över backen och snurrar värre en värsta karusell.

Övrig träning rullar på och han är lättlärd och kontaktsökande och prövar mycket för att få sin godis. Jag trivs mycket bra med hans personlighet även om man visst kan sucka lite åt hans envishet ibland =). Han har en bra inställning till människor då jag upplever honom som ganska neutral till dem. Kan gärna gå fram och få godis och leka men annars bryr han sig inte mycket om folk och kastar sig inte fram. Människor som rör sig omkring vår tomt, alltså våra få grannar, borde dock hålla sig undan tycker han och det talar han om med hög röst. Där har vi väl haft några diskussioner kan man säga. Han växer så det knakar, 12 kg vid vaccinationen för en dryg vecka sedan, är grov som få och har fåniga öron på lut. Undrar när det är dags att sluta hoppas på stående öron. Bebiständerna sitter fortfarande kvar och han använder dem för att kampa, hämta och bära mycket. Jag har bytt foder igen efter att jag först gav honom RC:s valpfoder. Han åt väldigt dåligt av det och efter lite undersökande verksamhet bestämde jag mig för att pröva Orijen. Han äter det med god aptit och verkar må bra av det så nu kör vi på med det. I veckan har han även fått hälsa på hästar vid två tillfällen och efter att de fått en utskällning var det hur lugnt som helst med den saken. Sammantaget är han en grymt go liten kille!

I morgon ska Tuva och jag gå och bada sen blir det förhoppningsvis en skön dag ute i solen.